Tove

Varför?!
Varför hoppas jag något?
Varför förväntar jag mig något när jag vet om att jag inte borde?
Varför tänker jag ens tankarna jag tänker?

Men Det finns ju där! - Från bådas sida.
Eller?
Är det en lögn för mig själv eller honom?
Eller kanske för båda?
Men något som är så "fel", kan väl omöjligt kännas så rätt?
Finns inga ord. 
Sakerna är i alla fall borta. - Men inte känslan.
Skönt och se dig igen, skönare att höra dig prata, frivilligt. - TACK!

Vet inte om jag är mest ledsen för min egen skull,
eller ännu mer ledsen för din skull, eftersom jag vet att du läser detta.
Men jag tror att jag fortfarande är mer eller mindre såld.

I still hear your voice,
When you sleep next to me.
I still feel your touch,
in my dreams
Forgive me my weakness,
But I don't know why,
Without you it's hard to survive

Den låten är för alltid du och jag - Oavsett!

. . . Förlåt