Tove

"Jag lever ett liv av tomhet
På oändlighetens öde slätter
Jag ser smärtan
I mänsklighetens grymma fängelse,
En kedja av järn
Mitt liv är intet
I ett hav av gråhet
Jag var något
Men förlorade mot tiden
Jag studerade ångest och blev despariternas konung
Jag drömde om en yttersta sanning
Och hittade libido utan mening
Jag red genom de äldre skogarna
I en tid utan tid
Jag ägde sanningens spjut
men förlorade det i strid
mot demoner
av min egen destruktiva kraft
Jag drev min själ till vansinne
i helvetets nionde cirkel
I dödsskuggans dal
träffade jag Babalons dotter
klädd i rost
Det finns ingen kärlek
för kärlek är för dem
som är kedjade
vid illusionens hatade lögn
Jag är en bottelös brunn av mörker
Död sprungen ur natten
Jag drivs till förstörelse
av allt som jag någonsin levt för
Hat mot den svarta maskinen
som tuggar och äter själar
med gnisslande tänder av sten och stål
Eviga korpsvarta vingar
ska sänka sig
över den sista gryningen
En svart soluppgång
gudarnas skymning
Jag vandrade genom
grottor av is och
ändlösa frusna skogar
sökande efter Lilitu
Fly flammorna
sades det mig
ty de ska bränna din själ
Men jag levde i elden
jag såg ljuset
men ljuset finns inte mer
mörkret är evigt
döden är säker
livet är en parodi på sig själv
All skönhet är tillfällig
Slutet är över mig.
Men jag lyfts
oändligt högt
buren av döda drömmar
men jag sviker allt
och finner ofred
i helvetet."