Nu är det nära
Jag förstår verkligen inte vart tiden tagit vägen.
Vid den här tiden imorgon, sitter jag på planet, halvvägs hemma.
Jag vill inte längre.
Jag trodde att jag skulle stiga upp med ett brett leende klockan halv 5 på morgonen och hoppa av gläädje, trots tidiga timman.
Men jag inser att ju närmre alarmsignal tar sig att skulla ringa, vill jag bara slänga telefonen i väggen och inte vakna.
Det är så mycket jag kommer att sakna.
Människorna, ställena, umgänget - Fuck, vem kunde bettat på att det skulle göra så ont.
Det ska bli kul att komma hem också, självkalrt!
Men det känns som att, 4 dagar, det är ingenting.
Bara massa in&utcheckningar och onödiga pengar för övervikten.
MEN MATEN!
Ohhhh vad jag saknar mammas mat! =)
DET är GULD värt!
Hem och packa det sista, lägga sig och powernapa så man är fit för fight!
Direkt från krogen till planet, kan det bli bättre.
Johanna, Tack för att du gjort dom 3 sista dagarna underbara ;D
