Tove

Det är tisdag kväll, vilket innebär 5dagar kvar.
Ångesten kryper mer och mer längs ryggraden och jag börjar känna
att jag inte har en aning om vart jag ska ta vägen.
Hur jag ska ta mig igenom allt.
Lämna alla, åter igen - ingen lätt del,
utan pengar dessutom,
och utan aning om jag faktiskt kommer att komma in i landet när jag väl är där.

Berlinkontoret verkar mer eller mindre vrickat, idag skickade jag åter igen ett mejl,
med en fotokopia av mitt nya pass.
Jag hoppas med hela min själ, att detta ska behöva vara sista gången jag tar kontakt med dom.
Men, man vet aldrig, jag tar förgivet att jag kommer behöva åka på vinst och förlust.
Kan ju inte komma längre än till Paris ifall det är så att jag skulle bli nekad att komma in i Australien,
så då blir det åtminstone inte så dyrt att ta sig hem till Sverige igen ;D

Kvällen har ialla fall varit underbar.
Spenderat den med Bror, Dylan och Anton.
Haft sååå mysigt, och Anton är så förälskad i Dylan.
Fassinerande att se hur småpojkar kan anförtro sig så till varandra utan att egentligen förstå varandra. (Anton är 2 år gammal ;))
Sjukt söta fastnade dom även på foto ihop - vilka änglar.

Sista dagen på jobb imorgon.
-suck-
Hur ska hela denna soppan egentligen sluta?

Dylan ska lämnas på dagis imorgon kl.9.00 så antar att det är dags för soffan ;)

Det största fel du kan göra i livet, är att vara evigt rädd för att göra ett.