Vitlöksbröd!

När blev jag så blödig?
Har alltid varit den som stått och flinat när alla andra grinar.
Och nu, gick jag själv med tårarna brännande bakom ögonlocken från brorsan  ikväll.

Och för att inte prata om från Fam. Morris.
Det var skönt att Dylan nog inte ritkigt förstod.
Hade han börjat gråta hade det varit kört.
Treveor bad mig förresten att ta ut Lexusen en runda.
Fyyy faan, säger jag bara. Vilken pingla, helt underbar att köra ;D

Vitlöksbröd med Mor och far nu - Så bra gick det med den GI-kuren ;D
Kan vara något av det godaste ;D




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0