Easy come Easy go
Hur vet du om det du gör, är för din egen skull?
Eller om det du gör, faktiskt är för någon du tycker om skull?
Är det värt det?
Att bara leva på någon annans villkor jämt och ständigt?
Att jämt pendla mellan det som är jätte sött... och det du inte kan stå ut med...
Att man inte kan, eller kanske rättare ska ändra på människor för att få det att passa en själv, vet ju alla, inte fungerar i längden, trots att man faktiskt skulle kunna inbilla alla inblandade parter att man lyckats.
Men frågan är då... ska man lära sig att leva med saker som man kanske egentligen inte skulle acceptera om det inte var så att du va kär i personen... eller är det så att du är kär i personen för att du inte kan få precis det vill ha?
Är det då man ska inse att inget någonsin kommer att bli perfekt eller precis som man har tänkt sig.
Att "Beauty and the Beast" faktiskt bara är en saga.
